Stig Olsson Story
Detta reportage skrevs och publicerades på gamla compföreningens hemsida, här är det sammansatt och fixat med för att just du skall kunna läsa det en gång till.
Compföreningen presenterar: Stig Olsson med team
Stefan Lindblad, Ottar Berg, Lars Karlsson samt sonen Stefan Olsson
När man pratar med nestorn i compklassen blir det
mycket att anteckna men det är klart, historien börjar när Stig rundar hörnet av
läktaren på Mantorp och noterar att i ena banan kommer en frontmotor dragster (i
fortsättningen FED) med full kastrull och skjuter blowern 10-15 meter rakt upp i
luften, det gjorde intryck på vår vän Stig. Fräänt som Jöran P. skulle ha sagt..
Året var 1976 (jajamän) och tidigare det året
hade Stig varit med om att anordna en bilutställning i Strömstad och fått
kontakt med några bröder Johansson som gjort avtryck i den svenska
dragracing-historien.
På hösten samma år stod Stig som delägare i en
”slant six” motoriserad dragster tillverkad i Kungsbacka. Den andra delägaren
var broder Leif och debutsäsongen delade man på körandet, det gick väl inte så
bra för året efter hade man hyrt in Stigs fru Bente. Stig räknade väl kallt med
att få skylla uteblivna framgångar på kvinnosläktet, (sunt resonerat kan
tyckas), men tji fick han för i Bentes debut-tävling, dessutom den första
tävlingen arrangerad i Norge- ”Fyresdal first go” sopade hon hem vinsten,
klassen hette tydligen ”Junior dragster” säger Stig muntert. Så Bente fortsatte
vid ratten 78-79-80 och på den tiden var en typisk säsong bestående av-
Vårgårda-Feringe-Mantorp. Efter säsongen -80 hade inte bara motorn bestått av
sex (cylindrar), Bente var gravid och dragstern såldes.
Stig var
utan racing i två år för att till säsongen -83 köpa en BB-cheva försedd dragster
tillsammans med Anders Malm, Anders körde
och man teamade ihop i tre säsonger med blandad framgång, någon vinst
blev det i klassen Competition- dragster, klassen var delad på den tiden.
1986 var Stig crewchief till Rune Grönlund, han
åkte dragster (förståss) med liten SBcheva och PG, denna säsongen var grym minns
Stig, sex finaler på nio tävlingar och på topp SM-vinst.
Dragracing växer
lavinartat och bilverkstaden som Stig driver ihop med brodern Leif blir mer och
mer som en raceshop. Chassimodifieringar, bakaxlar, turbiner men framförallt
deras adelsmärke racePGs är vad kunderna frågar efter. Stig berättar stolt att
han vid ett race i USA blev uppsökt av Marv Ripes på A1 som var väldigt nyfiken
på Stigs laborerande med oljetrycket
i turbinen.
Säsongen 87 börjar eran med Norrlands Custom som
huvudsponsor. Det inköptes en gammal NHRA top fueler (FED)
tidigare körd av Tom Andersen, motorkombinationen var klassisk- cheva 331
med dubbla 660:or och lådan var en PG, man körde 7-8 tävlingar det året men det
blev ej någon större succe. Till året -88 fick man kontakt med Neil&Parks i USA
och köpte en 347 ci med betydligt mer pulver, detta resulterade bla med en
tredje plats i SM, men Stig då vann en Pitebo SM och det räknas lite förhöjande
statusmässigt..
Kontakten med Neil&Parks blev dyrbar hösten -89
då Stig beställt en flång ny dragster av dessa herrar och bestämt för att ”go
west” för att debutera denna, bilen utrustades dessutom med en ny Nickens 317ci
värsta sorten på den tiden. Tio dagar före körning anländer Stig för att ”bara”
sätta ihop och så bara är det ju aldrig utan det blev till tio dygn av
mekaniserande för att sedan få göra sin debut i Las Vegas (det märks väl inte
hur jävla avis jag är), det höll däremot på att gå åt skogen trots att Stig är
en noggrann koll och gått banan (?) så hjälpte inte det, när i kvällens mörker i
paret före en TA bil skjutit sin motor rejält och banpersonalen ej upptäckt att
det var vassa metall föremål kvar på banan. Stig skar upp ena slickset men som
tur var gjorde han en halvgasrepa så det som kunnat bli katastrof slutade hyfsat
lyckligt!
Efter Las Vegas åkte man Phoenix ”FallNationals”
och slutligen Pomona och säsongsfinalen.
På Pomona dit man fick komma på dispens då det
egentlingen krävdes vissa poäng för att få anmäla sig var målet att bland 50
team få vara kvar till på söndag, =bland de sexton bästa. Det lyckades man med
och torskade sedan trots ,000 i reaktionstid och nytt pers
med ynka 13 cm när man passerade sin konkurrent med 50 km/h fartskillnad
strax efter mål.
Bilen skeppades hem och man åkte -90-91 med stor
framgång och Stig vill minnas att det var hårdare på den tiden, något som
skribenten vill ta med en stor nypa salt.
Efter säsongen -91 vände Stig blad i boken och
sålde dragstern, sin bilverkstad, ja allt med bilar klipptes av. Han åkte
förvisso med Renate Rosen året efter men det gav inte några bestående men.
Det blev 14 år av ångest innan han till slut
bejakade sin själ och köpte en dragster igen (FED)(förståss), Stig beställde en
ny av sina vänner på N&P men efter två veckor ringde dom upp och erbjöd sin 5
tävlingar gamla dragster med massor av titan och hokus pokus, det var inget att
tveka på så Stig slog till och den trettonde juni -06 stod dragstern hemma.
Ett
frenetiskt arbete tog vid, motor, växellåda, elsystem och
lack hanns med till debuten på ”Aros Nats” i månadsskiftet juni/juli.
Bilen körs i A-dragster med 7,60 som index och
motorn är 454 ci stor. I tävlingarna som följde gick dragstern bara fortare och
fortare och säsongen var till belåtenhet- racepulsen var tillbaka.
Säsongen -07 däremot började med en skuren
ventilspindel på Gardemoen och var som en ubåtsseglats--mörkt och jävligt
dystert.
Till denna säsong har man dock ett stort mål och
det är att förhindra att en Pitebo vinner SM, självförtroende har dom i alla
fall killarna från Strömstad. Förutom SM-serien ska man åka TSDS Scandinavian
points.
Stig är väldigt uppskattad i depån för sitt rakryggade och
engagerade sätt och en härlig person att gnabbas med.
Kommentarer e-mail: comp1754@gmail.com